Mina tårar faller ner
Deppig IGEN! fy vad less jag är på det här alltså... och som vanligt har ja ingen axel och luta mig tillbaka imot...
Var hos en kurator igår och det gick ju bra, jätte trevlig. Men vad ska man göra alltså? Man ska inte behöva känna så här... det känns verkligen som man inte har nånting och leva för...varför ska jag leva lixom? och man ska inte behöva ha självmordstankar... om jag ska vara helt ärlig...för jag är inte den som bryr mig om hur mkt jag pratar om mitt mående de är jag thats it lixom, så helt ärligt....senaste månaden har ja funderat på själmord mer än 1-2 ggr, en gång var de till och med så jag satt och höll en lång sladd i handen och glodde på kroken i taket... man ska väl vara glad att man endå har en liten spärr där nån stans... Haha ja psykfallet Melinda, nu vart ni verkligen inbjuden till melindas real life... ! Nej nu orkar ja inte skriva mer... och ska jag säga dont worry? ja jag gör väl de...
En evig deprission....
