Mitt liv = Ett skämt!
precis som att det är meningen att jag ska sitta här olycklig och deprimerad resten av mitt liv.
Har knappt pratat med någon på snart en vecka... bara suttit här i min lgh med katten och tänkt och tänkt och tänkt,
och saknat... det är oxå min otur, att jag börjar gilla nån och sen helt plötsligt så vänder dom och vill inge mer...
och jag känner det alltid på mig så varför utsätter jag mig ens för det då?
Och jag sitter här och vänder och vrider och det slutar med att jag klandrar mig själv,
att det är jag som är för ful och att jag inte duger och vad jag gjorde för fel osv...ska det vara så? neej!
Igentligen ska man bara tänka att livet går vidare och de är deras förlust att dom inte ser hur fin och bra man är,
men jag är ju inte det, jag är inte fin och jag är inte bra! Kanske kan bli men just nu så nej tack till den Melinda som finns just nu...
Jag sitter här hemma, Är deppig,har panikångest och nojjar...har fjärilar i magen nästan jämt och inte fan är det av kärlek eller lycka + att jag knaprar antidepp medicin och lugnande, som att det hjälper igentligen?
man blir väl vara beroende av skiten iställe!
Vad ska det bli av mig? en snart 21årig tjej som är sjukskriven och lever på socialbidrag, HAHA vilket stort skämt!
Det är ju ifs bara jag som kan ändra på mitt liv, få det och bli bra....men det finns många saker som måste bearbetas, många många saker...och det tar tid, men det är väl värt det i slutet förmodar jag!
Som läkaren frågade mig i måndags "vart ser du dig själv om 10 år?" och det är det som är problemet...
jag ser bara svart...jag ser absolut ingenting, Man borde ju ha en liten aning men jag har inte det....
Igår låg jag och stirra upp i taket i ungefär 2 timmar...och bara tänkte,
snacka om att de kändes som att man hör hemma på dårhus!
Fortsätter mitt liv såhär så sitter ja antingen på dårhus eller så har ja tagit livet av mig!
Måste ske en förändring snart....men det är väl pågång nu!
Jag hoppas ni får lära känna en ny frisk Melinda om nått år...iställe för och gå på hennes begravning!
Nej nog om mitt skit liv!
På söndag far jag till mamma, ska bli skönt och komma bort <3
Saknar dig...om du endå förstog....
// Splittrad
Ditt liv är inte alls ett skämt. Varför?
Du har säkert jätte många som du betyder väldigt mycket för.
Bara en sån sak gör ju att de finns ljus, lycka , hopp och en massa jäklans glädje
Hej på dig Melinda!!
Har hittat fram til din blogg, du skriver "har panikångest och nojjar...har fjärilar i magen nästan jämt och inte fan är det av kärlek eller lycka + att jag knaprar antidepp medicin och lugnande, som att det hjälper igentligen?"
För det första mår man man som du gör, så ska man verkligen inte dricka alkohol, för det är ju allmänt känt att alkophol skapar ångest och mår man som du gör och äter tabletter så förstärker din ångest av allt ditt festande som du skriver om hela tiden här inne på din blogg att du gör!
Ta och ransaka ditt liv så ska du se att du kommer på ett bra levnadssätt, som gör att du mår mycket bättre.
Lycka till tjejen!
Hej
Sluta sup så förbannat så kanske du mår bättre. Tripar av psykmedicin mår man inte bättre av. Skärp upp livet så ska du se att nojjan försvinner.
Jag tycker du borde ta dig i kragen och skaffa dig ett jobb! Det tror jag gör väldigt mycket. Du har något att göra på dagarna, får struktur på livet, socilat umgänge och pengar så du kan göra andra saker än att sitta hemma och deppa!
