Igen!

Jaa i dom snart 5 åren jag bott i min lgh har det hänt saker...ska man kalla det andliga besökare? spöken? osynlig närvaro? ja jag vet inte... men någonting är det iaf!
Har varit med om saker vart jag en bott och det är 4-5 olika ställen, frågan är om det är någon som hälsar på en eller om man bara är "öppen" för att lägga märke till det!? Vissa tycker man är dum i huvet som tror på sånt här och säger att man inbillar sig men jag står för vad jag tror på och jag vet själv vad jag upplevt och vissa saker går inte att förklara, jag försöker verkligen in i det sista att hitta förklaringar till vissa saker innan jag tar för givet att det är något övernaturligt men som sagt går det inte alla gånger.

Som nu då i den här lgh så har det hänt mest små saker som att man hör ljud och sådär, sen har jag känt som att någon blåste på mig, petat på mig, har hört musiken höjas och sänkas, tvn slagits på ett flertal ggr av sig själv, balkong dörren har öppnats och ja... det är väl mest sådana saker...brukar oftast skylla på katten men ibland går inte det heller.. som tvn tex, dosan ligger vänd bort från tvn så skulle han trampa på dosan går tvn inte igång ( har redan provat trycka och greja på ) och skulle de vara någon timer inställd skulle det hända varje dag eller på en speciell tid och det här kan hända allt från 2 ggr i veckan till flera veckors mellanrum, ja hur som haver så vart det ju uppehåll ett tag, hände nästan ingenting på flera månader men nu har det sakta men säkert börjat igen, och man har den här känslan i kroppen bara... det går lixom inte att förklara!

Förut idag låg jag i soffan och myste med min katt, hör hur det dunkar till i sovrummet men är rätt van vid sådana ljud så tänkte inte så mkt på det, sen efter ett tag hör jag massa röster och trodde det var utifrån tills jag upptäcker att det är tvn som gått igång i sovrummet, med tanke på att ljudet alltid ligger på 5an så man knappt hör nått så trodde jag inte det var tvn... men jodå och ljudet var uppe på 10!?

Man får alltid hjärtklappning och blir rädd just när det händer men man släpper det ganska fort.. man börjar bli van så att säga! Och det kan faktiskt vara trevligt ibland om det håller sig på rätt nivå med bara ljud och sådär ibland... skulle inte vilja se något eller som i första lgh pappa bodde i hände det saker heeela tiden och man hörde fotsteg och skit heela nätterna... det var riktigt obehagligt och där var jag själv nästan varje natt i stort sätt 4-5 veckor! Så det klarar jag mig utan!

Folk får tro på vad dom vill... men jag vet vad jag upplevt och upplever... så ser iaf min verklighet ut!

Puss/ Melinda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0